Allmänt: Ännu ett spännande släpp från destilleriet Springbank i den lilla staden Campbeltown som kom (och tog slut) i höstas. Själva whiskyn är en 14 år gammal singelmaltare som legat samtliga år på bourbonfat, och faten resulterade i 9000 flaskor totalt. Denna whisky buteljerades under 2017 och lanserades den 23:e november samma år. Alkoholstyrkan ligger på friska 55,8%, och de som hann med att hugga en flaska fick punga upp med 948 riksdaler.

Färg: Gyllene

Doft: Oerhört fruktig först, med färska plommon, päron och bäriga toner. Sedan en söt maltighet, med den där ”granola-känslan” jag verkligen gillar. Doften är ganska tät, kompakt och krämig. Färsk ingefära anas, men också lite råare toner av typen ”inoljat läder” eller möjligtvis ”skoputs”, lite piptobak och ek. Med vatten blir doften vaxigare, sötare, och lite lätt blommigt faktiskt. En svag mandelton smyger sig in. De råare tonerna dämpas något och intrycket blir flirtigare, mer inbjudande.

Smak: Mycket vanilj, mycket sirapssötma och rätt mycket ”spritsig päronkänsla. Lite som päronläsk, nästan. Efter ett tag smyger torv och röktoner fram, och både ek och läder från doften ger sig tillkänna. Det är mycket som händer och stora smaker som slåss om uppmärksamheten, och jag gillar den där tydliga sötman ihop med de robustare smaknoterna. Med vatten kommer en oväntad med helt ljuvlig, söt mintton fram och ektonen blir mer ”färsk” än bitter. Rökighetn kommer fram lite lättare. Den känns egentligen inte rökigare i sig, whiskyn, men lugnare och mer balanserad där de olika karaktärsdragen lättare sorteras på något vis.

Avslut: Ektonen fortsätter, tobaken smyger in igen och sedan kommer en hel del pepprighet fram. Utan vatten är jag inte helt och hållet överens med eftersmaken, den känns nästan lite väl bitter och rå. Efter vatten kommer torven fram tydligare i avslutet och den där ekbeskan dämpas avsevärt. Sist men inte minst – pannkakor. Japp, jag får en tydlig känsla av nygräddade pannkakor. Bra!

För att summera intrycken är detta kvalitativt, smakrikt och rejält från det familjeägda västkustdestilleriet. Riktigt gott med. Jag tycker att denna whisky överlag vann på att vattnas lite. Tyvärr försvann lite av de råare, lite mer krävande noterna då men samtidigt vann whiskyn både när det gäller fler nyanser och mindre ekbeska. Ibland kan jag tycka att det är lite svårt att höja specialsläpp till skyarna när det finns ingångsbuteljeringar från samma destilleri som jag själv tycker är så jäkla bra. Springbank är ett sådant exempel. Jag älskar verkligen den klassiska tioåringen (och Hazelburn 12, när den fanns att tillgå…) och tycker den ger så himla mycket whisky för pengarna, att jag faktiskt inte gråter över missat släpp utan gladeligen klickar hem ännu en tioåring. Sån är jag!