Allmänt: Då var det dags för ännu en buteljering av Bergslagens Independent Bottler, som är först ut i en ny jultradition. Detta är en rökig runt femårig whisky som legat på bourbonfat.  Varje kommer en ny tomte med ny karaktär att släppas, förfalla samlarhågade därute. Årets utgåva kommer från ett 200-litersfat som tidigare lagrat Makers Mark, samt några 50-litersfat som också innan innehållit bourbon. Alkoholhalten ligger på 59% och whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad. Rökigheten landade på mellan 16-50 ppm. 900 st 50cl-flaskor har släppts den 1:e december och en flaska går loss för 995 riksdaler.

Färg: Halmgul

Doft: Först ut är syrlig rök, tänk sura krusbär och brasrök. Stickig. Brödigt, surdegsbröd. Sedan kommer lite mer fruktighet i form av apelsin och en försiktig sötma som svagt påminner om torkade fikon. Med tid i glaset och luftning kommer en trevlig kolatoner fram som balanserar upp syrligheten.

Smak: Aggressiv, sötaktig rök med massor av honung (som jag inte alls kände doften), vanilj och bränt socker. Massor med peppar och även en ungdomlig, spritig ton. Tung vanilj, lite söt ingefära och sedan samma kolaton som i doften.

Avslut: Eftersmaken inleds med rök, övergår i lite torkad, tropisk frukt och avslutas med lite söt polkagrismint.

Med vatten: Nu blev doften återigen något syrliga, för att sedan bli betydligt brödigare. Lite syrligt ingefära päron anas. Smaken vinner på lite vatten. Ja, det är fortfarande mest rök, rök och lite mer rök det handlar om, ihop med sötma, men den där omogna tonen dämpas avsevärt. Nu anas lite muskot och pepprigheten blir mer ilsken, för att följa med hela vägen genom eftersmaken.

Sammanfattningsvis är detta en ganska klassisk bourbon fat lagrad rökbomb. Den är lovande och kommer säkert att gå hem hos de flesta rök älskare, men själv finner jag den lite omogen. Den känns liksom inte helst färdig, på något vis. Med vatten blir den bättre, och förvandlas till en klassisk vintervärmare. Är den värd pengen? Inte min del, då det dels finns kanonhärliga bourbonrökare för under femhundra lappen (Hej, Ardbeg 10/Caol Ila 12/ Benromach Peat Smoke!) och dels andra Bergslagen buteljeringar som jag gillar mer (Hej Vätte/Sherry Darling 2). För de som älskar julbuteljeringar och ung, tokbrötig rök är den kanske värd den där 1000-lappen? Varning för mossig reflektion: det där med mytologiska varelser ur de svenska skogarna var ju lite kul, så varför inte löpa linan ut och kalla denna ”Tomte” istället? Om man nu bygger sitt varumärke på svenska väsen, und so Veiter liksom. Fast, då kanske de hade varit tvungna att köra den stilen rent PR-mässigt i all evighet, och det kanske är något begränsande… Jaja, tur att jag inte jobbar med PR kanske, hehe.