Allmänt: Denna whisky är en buteljering av Jean Boyer i serien ”Best Casks of Scotland”. Spriten destillerades år 1983 och buteljerades i september 2008 med den fastställda ålder 25 år. Whiskyn har fått mogna på re-coopered hogshead-fat (slarvigt översatt av mig till fat som alltså reparerats och fräschats upp för att få nytt liv och kunna användas igen med förlängd livstid).  Dennabuteöjering resulterade i 300 flaskor med en alkoholstyrkan på 46%, vilket innebär att whiskyn inte har kylfiltreats.  Av färgen att döma är e150 inte tillsatt heller.

Färg: halmgul

Doft: Vilken skir och försynt doft! Sötsyrlig lime, blommighet i form av syrén, lite surdegsbröd och sedan en aningens, aningens rökpuff som lite blygt håller sig i bakgrunden. Sedan kommer en dämpad, sötaktig nötighet i form av mandel. Eller kanske snarare mandelmassa? Kryddor anas med, men väldigt subtila och främst i form av kardemumma och lite färsk mynta. Kanske en lätt metallisk ton med i bakgrunden. Med vatten träder en tydligare fruktighet fram, nu mer lite mer ilsken färsk citron och en hel del blandad tropisk frukt.

Smak: Oerhört söt och med mycket tydligare rökighet än vad doften skvallrade om. Dessutom finns här också en ganska markant halmaktig ton, som jag såhär till en början inte riktigt kommer överens med. Typ som kamomillte. Honung och lite färsk chilli efter det, och med tid kommer krämig vaniljglass fram. Med bara ett par droppar vatten blir whiskyn sötare, ännu mer halmigt kvalmig (vilket jag inte uppskattade) men en liten ton av charkuterier hittar fram. Röken försvinner dock nästan helt.

Avslut: Eftersmaken är dämpad, lite lågmäld och medellång med en slags rökig örtighet som stannar kvar längst. Det som stannar kvar längst är en svag ton av rökt kött. Med vatten blir den annars ganska korta eftersmaken ännu mer dämpad och får dessutom en lätt bitter ton.

Nej, detta gillade jag inte särskilt mycket alls. Whiskyn kändes liksom för mesig, för sömnig och den där halmtonen gillade jag inte alls. Det är en slags smaknot jag har ganska svårt för och i denna buteljering tyckte jag att den slog igenom helt. Kul att ha provat men inget jag behöver ha i skåpet hemma eller betala för att prova igen. Dock är det alltid intressant att upptäcka en helt ny sida hos ett destilleri jag redan var bekant med, och att prova denna whisky var absolut lärorikt.

Fjärde och sista Caol Ila:n för denna gång!