Allmänt: Den 2:a oktober i år släppte Bergslagens Independent sin nya serie buteljeringar. Seriens man, ”Väsenserien”, är inspirerad av de svenska mytologiska varelser som man för lääänge sedan trodde huserade i Bergslagens skogar. Allt som allt handlar det om fem olika buteljeringar, där ”Skogsrå” är först ut.  ”Skogsrå” har lagrats på amerikanska bourbonfat (200 liter) samt nya svenska ekfat (50 liter). Spriten destillerades  2011 för att sedan tappas och buteljeras under 2017. Runt 850 flaskor släpps av varje buteljering, och förutom den andra utgåvan ”Vätte” kommer ytterligare tre buteljeringar i serien släppas under första halvan av 2018. Alkoholstyrkan ligger på 58% och whiskyn är inte kylfiltrerad. Gissningsvis den inte är färgad heller, men det det är ren spekulation från min sida i nuläget baserat på whiskyns färg. En flaska går loss på 995 riksdaler och har beställningsnummer 31838. Jag provade whiskyn innan jag läste på, så detta stycket skrev jag först efter jag skrivit smaknoterna som följer.

Färg: Ljus karamell

Doft: Frisk och bärig, där den tydligaste tonen faktiskt är lingon. En del färsk ingefära och unga, syrliga toner av äpplen, subtil rök och vanilj. En ganska klassisk whiskydoft och inledningsvis inte jättespännande. Lite återhållsam, på något vis. Med vatten ändrar doften karaktär, med tydligare brasrök som kommer fram tillsammans med rätt mycket mald kardemumma och en aning mogen banan. Det blir fler nyanser och mer intressant, så rent doftmässigt vinner whiskyn på att vattnas.

Smak: Tydligare rök än doften skvallrade om, med vaniljsockerkaka och något jag lite slarvigt vill kalla ”sommarbär”. Mest röda vinbär, egentligen. Lite nyekskänsla, kanske? Eller är det helt enkelt färskt trä? Och efter hand kommer mer och mer frukter fram, med carambole och söta päron. Och så mer ingefära. Efter vattning förändras själva karaktären på smaken särskilt mycket, men däremot blir den tydligt balanserad och röken kommer fram ännu mer tillsammans med vaniljsås och de där ”sockerbitarna” du kan köpa som godis i lösvikt.

Eftersmak: Röken kommer fram mer och mer efter hand, och dominerar mer eller mindre eftersmaken till sist. Sedan kommer en bränd maltighet, som i mitt huvud ofta blir till ”brungräddat knäckebröd”.  Eftersmaken hänger faktiskt med ett tag, vilket är trevligt. Med lite vatten förlängs eftersmaken och blir både rökigare och sötare. Lite farinsocker, lite mer vanilj.

Det här var en intressant och välkomponerad whisky. En whisky som ärligt talat inte kändes jättespännande först men som med tid och bara en skvätt vatten bjöd på fler lager än första intrycket skvallrade om. Om du vill ha en stökig, brötig whisky som bjuder upp till dans direkt finns det risk för att du blir besviken först, men ge den tid – här finns en hel del härliga noter att lära känna. Det är som en en ung, modernare och lite råare tolkning av en klassisk skotte, fast med en fruktigt fräsch röktwist. Visst, nu kostar flaskan en hel tusenlapp och för min del är den en del pengar för en flaska. Dock är det svårt för svenska smådestillerier och buteljerare att släppa kvalitativ whisky särskilt mycket billigare, så det går liksom inte att förvänta sig att literpriset ska bli som för en väletablerad bjässe från norra Storbritannien. När det gäller svensk whisky i miniformat betalar man mycket för det unika med just buteljeringen, och därför tror jag att det finns en överhängande risk för att dessa flaskor blir ståendes oöppnade som samlarobjekt hemma hos folk. Hoppas, hoppas jag har fel och att folk faktiskt dricker denna butljering, för den är värd att drickas.