Allmänt: Detta är en blended malt Scotch whisky, vilket innebär att den innehåller maltwhisky från skotska destillerier (Glenfiddich, Kininvie och Balvenie, för att vara exakt) och buteljeras av William Grant & Sons. Whiskyn från de tre destillerierna är bourbonfatslagrad och får gifta sig i en “vatting tun” under tre månader innan den buteljeras. Just denna buteljering är batch nummer 27, och då whiskyns alkoholstyrka ligger på 40 % vågar jag påstå att den förmodligen är kylfiltrerad. Kuriosa – tydligen är “Monkey shoulder” från början namnet på en åkomma de män som vände på det mältade kornet på mältningsgolvet ofta ådrog sig. På Systemet kostar en flaska 389 spänn och har artikelnummer 85831. Just detta ex är dock en söt liten 5 cl-flaska jag plockat upp för lite och ingenting i Storbritannien.

Doft: Lite lätt parfymerad, mycket färsk äpple, lite våffla och en skvätt sirap. Färskt päron och tuschpenna. Mycket färsk frukt överlag, och en ganska kompakt doft faktiskt. Nästan lite oljig, på något vis. Och en slags jordig ton, fast på ett bra sätt. En klassisk, fruktig men samtidigt robust doft. Inte jättekomplex men det doftar riktigt gott. Med vatten blir det mindre äppelbomb av det hela och lite skir blommighet tillsammans med ännu mer vanilj kommer faktiskt fram. Trevligt!

Smak: Mycket vanilj, en del ek, kola. Riktigt mogen, färsk frukt men också lite kokta grönsaker. Tänk söta, kokta morötter! Oljigt med rosépeppar. Både fruktigt snällt och lite skitigt på en och samma gång. Lite maltsötma, ungefär som sött bröd (sirapslimpa!). Efter att ha tillsatt några droppar vatten dör whiskyn lite, och förvandlas mest till en übersnäll vaniljkolawhisky utan större karaktär. Efter att ha hällt i några droppar whisky igen kommer den tillbaka med mindre ek, mer krämig vanilj (typ vaniljglass) och den där rosépappartonen som jag finner rätt trevlig, tillsammans med lite apelsin.

Avslut: En hel del oljig ek, men också vaniljsötma och en slags fet munkänsla även i eftersmaken, som är meddellång. Pepprigheten stannar kvar längst tillsammans med något som påminner om lagerblad, faktiskt.

Det här var klassiskt, rakt på sak och gott. Inte komplext i någon större utsträckning, och den tålde inte heller några jättemängder vatten, men jag tar mig gärna en Monkey Shoulder igen, då jag faktiskt blev positivt överraskad (gillade nämligen inte marknadsföringsgimmickarna kring burar folk ska fotograferas i och what-have-you-not), men oavsett vad jag må tycka om PR-grejen och ger jag verkligen tummen upp åt denna vardagsdram!