Allmänt: Detta är en singelmalt från den skotska Lowland-regionen, och från det numera nedlagda destilleriet Rosebank. Destilleriet kan spåras ända tillbaka till 1798, men 1993 lades det i malpåse, för att 2002 stängas för gott. Just denna whisky är en oberoende buteljering av Ian Macleod, har en alkoholstyrka på 46% och är varken färgad eller kylfiltrerad. Det handlar om en single cask-utgåva med whisky från fat nummer 607 (ex-sherry butt), som buteljerats exklusivt för den svenska marknaden. Spriten destillerades februari 1990 och buteljerades i juni 2010.  

Färg: ljust gyllene

Doft: vanilj, tydlig citronsockerkaka (älskar när jag hittar denna not i en whisky!), lite vaxig, skir blommighet, torkade fikon och russin, samt tropisk frukt. Kryddighet som påminner om försiktig, söt, gul curry (!). Med vatten dämpar sig doften lite väl mycket först, sedan kommer mer sötma i form av banan och en slags syltig doftnot. Vaxigheten ökar och arrak framträder.

Smak: Mjuk och krämig, nästan gräddig, med tydlig ekton. Komplex men lätt. Frisk, nästan läskande på något vis. Örtighet – salvia? Lite chilipeppar mot slutet. Än så länge ganska svårplacerad smakprofil. Efter vattning förvandlas ekigheten och blommigheten till rökelsestickor. Lite tvålig nästan. Smaken blir något träigare med tiden, liksom lite beskare, och en slags träkolston kommer fram. Inte rök då alltså, utan själva kolet. Och så lite salmiak, på något vis. Skumt!

Avslut: Bränt socker, ek (färskt trä?), lätt till karaktären, lite torr och något kort. Med vatten blir eftersmaken ännu lite torrare och får en lätt bitter ton av kakao.

Sammanfattningsvis finner jag whiskyn fruktigare i doften än i smaken, och det inleder rent allmänt lovande. Med vatten kommer jag dock inte riktigt överens med den. Det är på något vis en lite “sned” lakrisal-not i smaken som inte funkar med helheten, och jag inte riktigt bestämma mig för om den är komplex på ett oväntat sätt som jag gillar, eller om jag är tycker att helheten inte riktigt håller ihop. Hade jag för höga förväntningar? Förmodligen. Det är gott, det är bra men är det övertygande? Ja och nej, är nog troligtvis mitt svar. Antingen är detta helt enkelt inte riktigt min grej eller så överlistar whiskyn mig helt, och gissningsvis är båda alternativ lika sannolika.