Allmänt: Tamdhu är ett Speyside-destilleri och detta är en officiell NAS-buteljering på fullstyrka men inte nödvändigtvis fatstyrka (cask strength). Alkoholstyrkan på denna stänkare är friska 58,8 % och whiskyn är lagrad enbart på sherryfat där en stor del av spriten ska ha legat på firstfill-fat av både europeisk och amerikansk ek. Den är inte kylfiltrerad och inte heller artificiellt färgad. Priset ligger runt 550 riksdaler på Bordershop och exakt 665 kronor hemma på systemet (Nr 87003).
Färg: Bärnsten
Doft: Massor med äppeljuice, “lite badhusklor” och en skvätt kola. En hyfsat stängd doft inledningsvis. Sedan syrlig citron och lite spritig stickighet (föga förvånande med tanke på alkoholstyrkan), men bakom stickigheten finns en lite annorlunda kryddighet, främst med saffran faktiskt men också med vanilj och en hel del kardemumma. Doften fortsätter vara lite stängd och svåråtkomlig, trots en del minuters luftning. Ingen lättflirtad doft, det här inte. Med vatten blir citrustonerna tydligare och övergår mer till klementin. Lite sötma har hittat fram i form av farinsocker och klortonen har gått tillbaka och bytts ut mot en slags metallisk ton i bakgrunden. Intressant!
Smak: En hel del ek, och någon slags tydlig sherryaktig ton (är den sherrylagrad? Har inte kollat upp specifikationerna innan provningen). Smygande julkryddor, torkade frukter med aprikos och russin. Körsbär, lite rejäl och liksom fet munkänsla men också en subtil blommighet med liljekonvalj. Med vatten blir whiskyn både sötare och kryddigare. Klassisk sirap men egentligen påminner smaken väldigt mycket “chailatte”, med julkryddorna, sötman från kryddsirapen och den där mjölkiga krämigheten. Eken finns kvar och gör att det inte blir för snällt, och en hel del fikon kommer fram i smaken nu, samt lite rostade nötter.
Avslut: Eftersmaken är inte direkt tät eller massiv men hänger faktiskt kvar ett tag i munnen, vilket är trevligt. Domineras av ek och riktigt mörk choklad. Bränt socker finns här med. Med vatten får eftersmaken lite mer djup och blir pepprigare, eldigare och den brända tonen tillsammans med ny sötma hänger kvar ett bra tag.
Alltså, alla ni A’Bunadh-fans därute borde ju spetsa öronen och polera betalkortet, för detta är definitivt en värdig motståndare. Inte riktigt lika extremt “sherrybombig” som A’Bunadh:en men utan tvekan en ung, fyllig, lite lätt småkaxig sherrybomb som lite glidande släntrar in på baren och fyrar av ett par sneda leenden. Bättre än Glenfarclas 105, om jag får välja. Jag tycker att detta är både kul och prisvärt, och denna buteljering får mig definitivt att vilja prova mer från Tamdhu. En riktigt trevlig, schysst och lagom uppkäftig vardagsdram som jag gärna hade haft i skåpet.
