Änglarnas andel

en blogg om whisky

Cooper’s Choice x 4: Bowmore 2000 16 yo

Allmänt: Whiskyn är destillerad i december 2000 och buteljerad någon gång under 2017. Det handlar om 16 år på ett bourbonfat med nummer 223 och med en alkoholstyrka på 46 %. Spriten har varken färgats eller kylfiltrerats och endast 132 flaskor är allokerade till den svenska marknaden. Priset på Systembolaget ligger på 999 riksdaler och buteljeringen har artikelnummer 11957-01 med säljstart den 7 juli.

Färg: Ljust halmgul

Doft: Lite återhållsam först med en hel del lime, sedan försiktigt torvrök och nytt läder. gräsiga toner, nästan blommiga, som björksav och en slags försiktig ton av syrén. vilken somrig doft! frisk, lite spritig, och sedan kommer mer fruktighet fram. Syrlig ananas och sedan syrliga vinbär. Till sist lite vanilj, men utan vatten är det en doft som håller igen. Efter jag vattnat whiskyn for doften lite mer muskler och bjuder på en lätt parfymerad ton tillsammans med kola.

 

Smak: Oj, så mjuk! Oerhört balanserat första intryck med mjuk sötma, lite vaniljglass, kokt rabarber, torkade äppelringar. Det intressanta här är dock att smaken växer sig större med tid och efter stund kommer både vitpeppar och lite sälta. Whiskyn känns fortfarande riktigt somrig med örtighet (timjan?) och en hel del blommighet. Lite lavendel kommer fram, men utan tvålkänslan, och mer frukt i form av carambole. Det här är en väldigt “ren” Bowmore, utan spretighet eller fatdominans, och jag gillar det. Med lite vatten öppnar whiskyn upp sig lite mer men förändras inte nämnvärt. Lite mer ek, lite tydligare sälta men fortfarande samma somriga och fruktiga rök.

Avslut: Eftersmaken inleds med samma sälta från smaken, är ganska lätt men hänger ändå kvar ett tag och innehåller en liten, finstämd rökslinga ihop med lite lufttorkad skinka och grönt äpple. Efter att ha vattnat whiskyn blir eftersmaken lite lätt bitter, med större sälta och lite tång på slutet.

 

En intressant whisky! Jag har inte varit tokförtjust i Bowmore innan, då jag har upplevt att det är lite 50/50 när det gäller buteljeringarnas kvalitet. Ett skitbra släpp följs upp av ett sämre och medan vissa buteljeringar har varit riktigt trevliga (Laimrig) har andra varit lite trötta (Black Rock) eller bjudit på ganska kort eftersmak. Detta är, däremot, är en… vacker whisky, för att använda ett lagom diffust uttryck. Rent, oförställt och finstämt. Whiskyn i sig är inte chockerande på något vis, men Bowmore på det här viset förvånade mig – på ett bra sätt.  

 

 

« »

© 2017 Änglarnas andel. Tema av Anders Norén.