Dags för nummer två av fyra släpp i denna serie – denna gång far vi till Orkney och Highland Park!

Highland Park 1995 Cooper’s Choice

Allmänt: Detta är 21-årig whisky från ett och samma fat med nummer 9481 och buteljerad vid den naturliga fatstyrkan 49,5%. Whiskyn destillerades i juli 1995 och har sedan dess lagrats i ca 20 år på amerikanska bourbonfat för att sedan ha slutlagrats det sista året på sherryfat innan buteljering 2017. Whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad. Den 9 juni är det säljstart för släppet med artikelnummer 43190-01 och en flaska kommer att gå loss på 1599 riksdaler (vilket, jämfört med diverse vikinganamn och asagudar, inte är särskilt mycket med tanke på destilleri och ålder).

Färg: Ljus bärnsten

Doft: Gula frukter är det första som slår mig. Aprikoser, omogna plommon, lite apelsin. Sedan ett stråk av honung, liljekonvalj och sedan lite vaniljkola. En svag ton av ek och något som vagt påminner om arrak, men inte alls så kraftfullt utan mer smygande i bakgrunden. Mer fruktighet kommer fram, nu som syrlig citron. Kryddor finns här mer, men inte så påtagligt. Först och främst citronmeliss, men också lite mynta.  Med ett par droppar vatten blir doften först sötare och mer dämpad för att sedan bli något syrligare ed tydligare citronkänsla, och jag tycker nog att doften var som bäst utan vatten.

Smak: Vilken krämig whisky! Snudd på gräddig! Lite persika, en handfull bigarråer, lite mjölkchoklad och lite pannacotta. Vaniljen och eken är definitivt tydligare än i doften, och honungen tar ännu större plats. Någon påminner om Earl Grey-te vilket känns spännande, och mörk choklad smyger sig på mot slutet. Efter att ha vattnat whiskyn lite blir smaken ännu lite krämigare faktiskt, med mer honung och vanilj. Earl Grey-tonen försvinner, vilket är synd, och istället för först mjölkchoklad och sedan mörk choklad är det bara mjölkchokladen som finns kvar. Å andra sidan kommer en ny slags kryddighet fram med lite kardemumma och kummin, och det ger whiskyn en ny dimension.

Avslut: Den mörka chokladen dominerar den ganska långa avslutet, men får sällskap av aningens läder och en svag känsla av tobak. Efter vattning kommer tobaken fram mer och lädret samt den mörka chokladen dämpas något. Krämigt kaffe dyker upp mot slutet, lite som latte – eller kanske snarare Tiramisu.

Vad tyckte jag då? Absolut en riktigt smarrig whisky, inget snack om saken! Inget “wow” eller nyskapande för min del men definitivt väldigt mycket njutning i glaset. Den är liksom väldigt balanserad och kompakt med all krämighet som binder ihop frukt med choklad, kryddor och övriga noter. Även om vissa noter försvann med vatten dök andra upp, och jag gillar att jag kan hitta nya dimensioner hos whiskyn. Får se hur snabbt dessa flaskor går åt den 9:e, för länge tror jag inte att de kommer finnas att få tag på…