Sista svensken ut denna gång är Bergslagens Destilleri i Örebro, som under varumärket Bergslagens Independent Bottler ger ut en trilogi med sherrybomber (mina tankar om den första i serien hittar ni här). Denna gång handlar det också om en femårig whisky, men till skillnad från deras första sherryälskling är denna buteljering lätt rökig. 2:e maj släpptes den, och då i 840 stycken flaskor tillgängliga för allmänheten.
Allmänt: Innehållet i flaskan är buteljerat med fatstyrka, 58% för att vara exakt, och håller en ppm-halt på 16. För 50 cl för du punga upp med 995 riksdaler. Och där tog infon liksom lite slut. Sherryfat, absolut. Typ av ek? Typ av sherry? Enligt källa har Bergslagens Destilleri tefteryvärr inte tillgång till mer information än så, och säger själva att man gärna hade berättat mer om man hade kunnat, vilket i så fall är fullt förståeligt. Whiskyn är varken färgad eller kylfiltrerad.
Färg: Bärnsten
Doft: extremt gräddig – som whiskygrädde liksom! Söt, dansk lakrits och en liten svavelton. Valnötter. En härlig medeltydlig torvighet ligger hela tiden och lurar i bakgrunden, och hindrar doften från att bli för söt. Torkade katrinplommon. Blandade kryddor, men mest kryddnejlika. Lite bitter apelsinmarmelad med. Med vatten kommer en ton av rökt kött och även klassisk knäck. En lovande inledning!
Smak: Mumma! Sherrybomb, absolut, men torvröken är faktiskt ganska tydlig utan att ta över, vilket passar mig utmärkt. En hel del mörk choklad och ek, som har lite bittra toner, och smaken är trots sherryinfluenserna inte särskilt söt. Kanel och lite, lite maltsötma. Typ kanelbulle. Nötighet finns här med, i form av rostade hasselnötter. Efter att ha vattnas whiskyn hittar jag ännu större kryddighet, något mindre torvrök och tydligare nötighet.
Avslut: Ett medellångt men ganska robust avslut, där rökigheten får skina lite extra och de bittra romarna gett vika för lite torkad frukt, bränd karamell och en svag ton av vanilj. Eftersmaken dämpas något av vatten, och blir både sötare och snällare.
Nu som läst mitt inlägg kring den första buteljeringen i denna serie var att jag inte föll pladask för dej. För mig handlade den om för mycket sherry och russin, och jag kände inte destillatet så mycket som jag hade önskat. Denna rackare är dock en annan denna – det här gillar jag verkligen! En jättefin balans mellan sherry och torvrök, utan att det blir för snällt eller strömlinjeformat. Det här tycker jag är riktigt bra! Sötman växer både i snok och gom efter hand, utan att det blir en söt whisky. Och torvröken ligger perfekt som en central mittspelare utan att förvandlas till en tongivande diva. Hatten av Grythyttan – men snälla, snälla mer lättillgänglig nördinfo i fortsättningen!
