Då var det dags för nummer två av tre svenskar denna vecka, och detta inlägg tillägnas Gotland Whiskys senaste buteljering, Svaide, som fått namn efter en plats på ön. Precis som föregående buteljering är denna en aktieägarutgåva, och 2017 års utdelning landade på cirka 4700 flaskor. Om du är nyfiken på vad jag tyckte om föregångaren hittar du mina tankar här. Dessutom släpper Gotland Whisky lite trevliga nyheter för de som inte är aktieägare: destilleriet siktar på att kunna släppa en utgåva för allmänheten under sensommaren i år, och då runt 12 000 flaskor. Mer kring om/vad/hur (och hur mycket…) kommer förhoppningsvis senare under året!

Allmänt: Detta handlar om ekologiskt odlat korn där destillatet lagrats på ex-Bourbonfat och amerikansk nyek med storlekarna 96 respektive 200 liter. Två av faten fylldes redan 2012, har tidigare innehållit rökig whisky från Laphroaig och är second fill-fat. De amerikanska nyeksfaten är kolade i olika grad och vill du nörda ner dig i siffrorna så hittar du dem här. Rent åldersmässigt är det yngsta fatet strax över tre år gammalt och det äldsta strax över fyra, så även om whiskyn inte direkt är lastgammal är det ändå snabbt jobbat med tanke på att man destillerade de första dropparna under 2012. Whiskyn är inte kylfiltrerad eller färgad, och har en alkoholhalt på 47%. Vill ni läsa exakta specifikationer, inklusive whiskyns favoritfärg och fritidsintressen, klickar ni här.

Färg: Mörkt gyllene

Doft: Syrlig torv, lite som torvrök ihop med turkisk yoghurt på något vis. Sedan kommer en lätt gummiton, följt av inlagda plommon och körsbärsmarmelad. Frisk i tonen men lite brötigare än vad jag väntade mig. Här finns något som påminner om plommonvin kanske, eller snarare dessertvin? Något sötsyrligt och vinöst är det jag anar i alla fall. Något med doften tycker jag är lite… off, i brist på bättre ord, men jag hoppas att smaken visar andra takter. Med vatten kommer omogna krusbär fram, trevligt nog, och kanske lite piggelin-glass.

Smak: Kraftfullt första intryck med en hel del sötaktig rök. Rökta romrussin, liksom. Dessertvinstonen finns även i smaken, tillsammans med rätt mycket klassiskt vörtbröd och en del mjölkchoklad. Det här är riktigt intressant, och helt klart bättre än doften! Smaken är ganska udda men på ett sätt som tilltalar mig. Med vatten dör whiskyn tyvärr, och då är den inte vattnad mycket alls. Den blir liksom helt platt. Efter att ha droppat i lite mer whisky igen kommer den tillbaka men inte hela vägen, och det som blir kvar är rökigt vörtbröd. Den vinösa tonen och fruktigheten försvinner och istället kommer lite läder fram.

Avslut: Eftersmaken hänger kvar ett tag, faktiskt, med blött läder, cigarrök och mörk choklad. Med vatten dör eftersmaken ganska fort, och känns överlag helt plötsligt lite fadd.

Jag brukar inte säga detta men vattna inte denna whisky, den vinner inte alls på det. Den är brötig, spretig och lite stökig, och dessutom som bäst ovattnad. Eller vafan, gör som du vill och vattna på – förhoppningsvis tycker vi alla lite olika om all whisky så varför lyssna på mig, egentligen! Balanserad? Nej. Helt färdig? Nja, egentligen inte men den är god redan nu. En whisky som jag vill diskutera och klura över, men förmodligen en bra bit ifrån Isle of Lime:s framtida core range, om jag får spekulera hej vilt. Eller så har jag helt fel och de satsar på epitetet “stökigt men välgjort”! Jag kan tänka mig att folk kommer att tycka olika om denna, men jag tycker att det här är lovande och spännande.