Ännu en dag, ännu en Springbank, som man brukar säga. Vi kör vidare med temaveckan och kommer här in på två buteljeringar som helt eller delvis lagrats på rödvinsfat, nämligen Hazelburn 9 Barolo Wine och Springbank 12 Burgundy Wood.

Hazelburn 9 Barolo Wine

Allmänt: Denna nioåriga whisky är buteljerad på fatstyrka med sina 57,9% och är varken färgad eller kylfiltrerad. Spriten har lagrats i sex år på nya bourbonfat och sedan ytterligare tre år på refill Barolo-fat, ett rödvin från norra Italien, och totalt släpps 10 800 flaskor. 

Färg: Ljust gyllene

Doft: Röda äpplen och nybakt surdegsbröd. Röda vinbär och en lätt, torr och vinös ton. Havtorn. En först lite spretig men lovande doft, som blir sötare med tiden. Honung och lite champagne på något vis, men där honungen tar över mer och mer. Mjuk doft utan vidare spritighet. Med vatten: först röda, syrliga godisband, artificiell hallondoft, och sedan kommer ett lite mer komplext djup fram. Som om alla tidigare spretiga dofter “satt sig”, och med ännu mer tid blir det ett tjockt lager med tuttifrutti-strössel och direkt efter en hink med Piggelin-glass.

Smak: Naturligtvis ganska spritstark, sedan blir den kryddig med kanel och kryddpeppar. Frukter finns här med, i form av päron, gröna vingummin och marknadskarameller. Kolasås. Med vatten dyker kardemummabullar, vaniljsocker, ännu mera honung och lite svartpeppar fram. Precis som med doften har smaken “kommit ihop” mer och de olika smakerna drar mer åt samma håll, för att uttrycka sig lite lagom luddigt. Smaken blir elegantare, och karamellerna framträder tydligare. Lite hallonbåtar, men också något som påminner om vaniljvåfflor.

Avslut: Brödig med massor av kakao och lite svartpeppar. Ganska lång eftersmak med päronkarameller sist kvar på tungan. Efter vatten blir eftersmaken något längre och blommar ut, och efter bara en liten stund kommer en känsla av halstabletten “Kungen av Danmark”.

Springbank 12 Burgundy Wood

Allmänt: Denna tolvåring är även den buteljerad på fatstyrka med 53,5 % och även här handlar det om lagring på rödvinsfat. Denna gång är det dock nya, franska fat från Bourgogne där, enligt den information jag kan uttyda, whiskyn lagrats samtliga år på dessa fat. Totalt släpps 10 260 flaskor och precis som vanligt när det gäller detta destilleri är whiskyn varken kylfiltrerad eller färgad. 

Färg: Mörkt gyllene

Doft: Lätt torvig, läderaktig doft (“Hästsadel!” utropar maken glatt, som fått smaka. Oklart hur han känner till denna referens.). Aningens medicinal, kanske? Lite krut eller knallpulver, och sedan björnbärssylt. Massor med mandelbiskvier efter lite luftning och vatten, och nu blir doften helt fantastisk, och också något vaxig.

Smak: Rök, ganska mycket rök. Ganska stökigt och intressant, med frukt som päron och citron som hittar fram bakom de ganska råa smakerna. Gammalt läder. Svårt att tränga igenom de stora, kraftiga smakerna först. Med vatten blir whiskyn lite sötare och lugnar ner sig. Torkade aprikoser, en svag nötighet och saltlakrits.

Avslut: Röken och lädret dominerar den ganska långa eftersmaken. Sedan lite citron och sälta kvar sist på tungan med kaffe och torv. Med vatten försvinner kaffet men röken lugnar också ner sig, och lite charkuterier framträder.

Ojojoj, vilka olika buteljeringar! Jag vet inte om jag känner rödvinsfaten i någon större utsträckning, men det bidrar säkert till en annan slags karaktär och komplexitet. Så vilken var bäst? Frisk och maltig  tuttifrutti/piggelin på flaska, eller rök- och läderbomb som sedan blir sötsalt och vaxig? Oklart, och herregud vilket lyxproblem. Jag skulle behöva ungefär 68 centiliter till av varje för att avgöra. Får man blanda? Inte det? Okej, då väljer jag… Först tänkte jag skriva Hazelburn (har alltid varit svag för Hazelburn, ända sedan första gången jag smakade 12:an), men ju mer jag smakar dem jämsides tar Springbank:en större plats i gommen och lämnar därför ett större intryck. Jag har svårt att välja bort en whisky som vrålar i mitt öra, och det gör denna.