Balblair Vintage 1999

Allmänt: Denna buteljering är en travel retail-utgåva på 1 liter med 46% alkoholstyrka, utan kylfiltrering och sockerkulör. Just denna buteljering är den första releasen och destillerades samt buteljerades 1999 – 2015. Detta gör den till ungefär 16 år gammal, och när det gäller fattyp har den lagrats på både amerikansk och spansk ek.

Färg: Ljus koppar

Doft: Frisk mandelmassa först, tillsammans med krämig kardemumma – tänk semla! Sedan söt kokos och friska, gröna äpplen. De klassiska sherrytonerna med torr kryddighet finns här men är subtila och håller sig i bakgrunden. Det doftar efter en stund nästan lite som ett gammalt torrt sherryfat man precis tömt på whisky. För er som sysslar med “bung hole sniffing” (att dofta i tomma fat – googla gärna men glöm för guds skull inte bort att lägga till ordet “whisky” i sökningen…), förstår ni nog vad jag menar. Det är en härlig slags fadd ton på något vis. Nog om det, doften är nämligen full av blommor – viol? Syrén? Både och! Med vatten blir doften både blommigare och sötsyrligare, ungefär som violpistoler och sörsura karameller.

Smak: Massor med grapefrukt och apelsin, snudd på apelsinlikör på något vis. Sedan kommer kryddor fram, då främst kanel. En hel del rostad kokos, maltsötma och lite honung, ungefär som våfflor med karamellsås. Nötigheten från doften finns kvar men är mindre söt och en svag, svag ton av ek smyger förbi. Efter några droppar vatten kommer massor med mörk choklad fram.

Avslut: Eftersmaken är försiktig först, men sedan kommer rejält med  mjuk vanilj och en hel del kola och choklad.

Balblair Vintage 1990

Allmänt:Denna whisky är destillerad 1990 och buteljerad 2014, vilket gör att en är cirka tjogotre- tjugofyra år gammal. Alkoholhalten ligger på 46 % och som vanligt har Balblair varken kylfiltrerat eller färgat whiskyn. Just denna buteljeringen tillhör den andra utgåvan av whiskyn (2nd release) och whiskyn har lagrats på både amerikansk ek (ex-bourbon) och spansk ek (ex-sherry). Först har den lagrats på bourbonfat och efter 21 år har flyttats över till Oloroso-fat för att lagras på dessa de sista två åren.

Färg: Djup, rödaktig bärnsten

Doft: Mustigt i kvadrat – vilken härlig doft! Mycket mörk sylt, massor med söta körsbär och honungsrostad mandel. Färska plommon, tonvis med kolasås och lekfulla vinösa toner. Detta är en Balblair med pumpade muskler! Kardemumma, vanilj, lemon curd och romrussin. Syndigt härlig doft!

Smak: Oj oj oj, här händer det grejer! Torr, stram ek som drar i tungan möter mörka bär som björnbär, aronia och klarbär. Sedan får dessa stora smaker sällskap av hasselnöt och en hel del knäck. Whiskyns kropp är stor och med kryddor som nejlika, ingefära och kanel är det ren och skär julkänsla på flaska!

Avslut: Eftersmaken är riktigt lång och börjar torrt och kryddigt, gör ett mellanspel på sötare toner med lite rostade hasselnötter och avslutas med frisk citron.

Om man ska försöka sig på en sammanfattning då? Det här är ju två riktigt bra whiskies, men vid jämförelse står det klart att 90:an spelar i en liga för sig. 99:an vill jag alltid ha hemma i skåpet och har en härlig balans mellan amerikansk och spansk ek där den spanska eken inte på något sätt tar överhanden. Vintage 1990 däremot, kastar sig hals över huvud in i båda fattyperna men låter sherryfaten ta över ratten medan de tjafsar om vilken väg de ska ta. Och jag gillar det. Herregud, vad jag gillar det.