Änglarnas andel

en blogg om whisky

Balblair Vintage 2004 x 2: bourbon- och sherrylagrat

För ett par år sedan introducerade jag Balblair för min ömma moder – det var kärlek vid första droppen, så att säga. Sedan dess har jag samlat på mig både ett par flaskor och några samples för att kunna lära känna så många sidor av destilleriet som möjligt (och för att hålla morsan nöjd när parenteserna är på besök). Därför är det inte mer än rätt att jag gör en liten serie om de Balblair-buteljeringar jag har här hemma, vare sig det gäller hela buteljer eller små samples.

Balblair är ett destilleri som ligger i whiskydistriktet Highland, där man i nuläget tillverkar ickerökig singelmalt under det egna namnet. Destilleriet är vackert beläget norr om Inverness nära östkusten och sedan 2007 gör man här endast årgångswhisky, istället för den klassiska åldersbeteckningen. Balblair har valt att märka varje buteljering med både destillerings- och buteljeringsår och ge dem namn efter årgångar, vintages, istället för exempelvis 12 eller 15 år och så vidare. Om man släpper samma vintage i flera omgångar märker man även flaskan med vilken release det handlar om, som exempelvis 1999:an som släppts i “1st” och “2nd”. Det intressanta med detta är att man kan köpa whisky destillerad samma år (det vill säga, samma vintage) men ändå få whisky med olika ålder eller lagringsmetod eftersom det kan vara olika släpp. Själva menar Balblair att vinsten med detta system är att man då kan buteljera whiskyn när den är redo, istället för när den nått en viss ålder.

 

Balblair Vintage 2004 Bourbon Matured

Allmänt: Just denna utgåva är travel retail-buteljering på 1 liter och 46% i alkoholstyrka. Whiskyn är destillerad 2004, buteljerad 2014 och således runt 10 år gammal. När det gäller fattyp är den bourbonfatslagrad med naturlig färg och noll kylfiltrering.

Färg: halmgul

Doft: Oerhört frisk och pigg doft, mycket färsk frukt med syrliga undertoner. Granny Smith-äpplen, vindruvor, citron, Cantaloupe-melon. Lite mandel och söt honung i bakgrunden. Efter ett tag kommer en djupare, mastigare ton fram som påminner om svartvinbärsgelé. Med vatten kommer massor av söt vanilj (tänk vaniljsocker) fram och balanserar upp den syrliga frukten. Doften lugnar sig och blir mjukare.

Smak: Mycket vanilj, bränt socker, ännu mer mandlar, sockerkaka – nej, nu vet jag, toscakaka!!! Så det smäller om det!! Med det där smöriga, knäckiga mandeltäcket ovanpå sockerkakan – och lite bitter ek. Kanske lite kryddighet med i form av kardemumma. Lite som de där kardemummaknytena man köper på konditorierna, ni vet? Frukten är definitivt kvar men är mer tillagad än färsk med inlagda päron och fruktcocktail. En svag blommig ton smyger upp och påminner som sommarblommor, på något vis. Kanske rosor? Efter jag tillsatt några droppar vatten blir whiskyn fylligare, smakerna djupnar och en kakaoton kommer fram. Nötigheten och eken blir tydligare men beskan och sötman minskar.

Avslut. Päronen stannar kvar och en härlig pepprighet smyger fram med riktigt mörk choklad i mängder. Medellång eftersmak men stråk av chokladen sitter i längre. Efter vattning tonas pepprigheten ner en smula och chokladen tar ännu mer plats. Något som påminner om melonen från doften kommer något oväntat tillbaka tillsammans med lite apelsin  och blandas upp med kakaokänslan i slutet.

Detta är rakt, ärligt och fullspäckad med fruktig smak. Här finns en tyngd som jag gillar, och som gör detta till en fruktig whisky som vågar ta plats. I vanliga fall är jag något restriktiv med att vattna whisky (jag gör det alltid, men i liten mängd) och ofta tycker jag bäst om whisky ovattnad, men här tyckte jag att det hände rätt mycket med några droppar vatten. Fylligheten blev tydligare på något vis. Just att få nöjet att märka två sidor av whiskyn på ett tydligt sätt utan att den tappar karaktär är en bonus. Nähäpp, det blir nog en ny flaska så småningom när tillfälle ges.

 

Balblair Vintage 2004 Sherry Matured

Tack thomaswhiskyblogg.wordpress.com för hjälpen med att hitta ett sample!

Allmänt: Detta är också en travel retail-buteljering på 1 liter och 46%, men istället för att whiskyn enbart lagrats på bourbonfat handlar det istället om en kombination av amerikans och spansk ek – då sherryfat, så kallade “sherry butts”. Precis som med tvillingutgåvan är whiskyn destillerad 2004, buteljerad 2014 och ungefär 10 år gammal. Färgen är naturlig färg och whiskyn har inte kylfiltrerats.

Färg: Ljus bärnsten

Doft: Här var det nutella i drivor, som en söt blandning av nötter och chokladtryffel. Långt ner i glaset hittar jag russin och även en svag spritig ton. Varma kryddor finns här med, nästan som glöggkryddor, tillsammans med diskret ek. Med värme märks en tjock fruktighet med melon, och sedan ännu mer russin tillsammans med konserverad ananas. Med tid blir russin och sötma till romrussin och med några droppar vatten blir doften syrligare med något som påminner om kanderade citronskal.

Smak: Inledningen är torr och stram med ektoner och kryddor som muskot och kryddnejlika. Bakom ligger ett stråk av honung och ger en del sötma. Bitter, mörk choklad och valnötter märks med. Trots, på pappret, “tunga” smaknoter är whiskyn kropp lättare än vad doften signalerar. Efter en stund känner jag romrussin med, och med lite vatten i glaset blir whiskyn lugnare. Nötterna ger plats åt en känsla av färsk stenfrukt. Aprikoser, kanske?

Avslut: Svartpeppar, ek och samma russinkänsla som förut. Eftersmaken är medellång och ganska lätt med lite valnötter precis på slutet. Efter vattning blir den aningens längre och det hela avslutas med en ton av apelsin.

Jag är kluven. Doften av denna whisky är fenomenalt smarrig, snudd på förförisk. Jag blev förvånad över det sherrydjup den bjöd på trots sin ringa ålder. Själva kroppen är rejäl, fruktig och bjuder på en hel del busig sherrylagrad whisky för pengarna. Dock lyckas inte eftersmaken riktigt leva upp till de smärre skyhöga förväntningar doftbilden och smaken byggde upp. Hade jag smakat på whiskyn utan att ha doftat först hade jag nog inte känt likadant utan här bildar helt enkelt den frestande inledningen höga förväntningar eftersmaken har svårt att leva upp till. Doften är en topp, smaken fortsätter på inslagen bana och eftersmaken något sluttande. Jag blev förförd, men inte hänförd. Efter att ha smakat båda buteljeringarna njöt jag av den sherrylagrade utgåvan men föredrar definitivt den bourbonlagrade varianten.

« »

© 2018 Änglarnas andel. Tema av Anders Norén.